Tidigare byggnader

I Svartsjö har genom tiderna flera kungliga byggnader funnits. På medeltiden fanns ett stenhus där prominenta vistades, bland andra hertigarna Erik och Valdemar år 1310. Senare uppförde Gustav Vasa och sönerna Erik XIV och Johan III en överdådig renässansborg med en rund inre borggård. Bygget stod klart 1580, men brann ned 1687. Dess byggnadsmaterial fraktades till Stockholm för att användas till slottet Tre Kronor. Rester av borgens grund finns kvar synliga på platsen.

Det nuvarande slottet

Den nuvarande byggnadens mittparti uppfördes på uppdrag av Fredrik I mellan 1734 och 1739 som jaktslott åt drottning Ulrika Eleonora, efter ritningar av Carl Hårleman. Rokokoslottet, uppfört efter franska förebilder, blev mönsterbildande för svensk herrgårdsarkitektur under senare delen av 1700-talet.

Svartsjö slott bestod ursprungligen av en central kropp som Hårleman ritade och byggde. I samband med att Lovisa Ulrika tillträdde slottet som änkesäte på 1770-talet förlängdes det med två byggnadskroppar på kortsidorna efter ritningar av arkitekt Carl Fredrik Adelcrantz. Dessutom tillbyggdes en klocklanternin. Slottets främsta rum är den stora salen, en åttakantig sal som sträcker sig genom två våningsplan. 

Fängelsetiden

Efter Lovisa Ulrikas död 1782 fick slottet förfalla i över hundra år. Till följd av att det fanns granit i området som lätt kunde brytas omformades slottet 1891 till en tvångsarbets- och alkoholistanstalt. Ett experiment att sysselsätta tvångsarbetarna med jordbruksarbete utföll väl, varför stenhuggeriet avslutades 1910. När anstalten senare kom att hysa grovt kriminella skapades en särskild sluten avdelning. 337 celler med plåtväggar och gallerdörrar fanns i slottet, som 1966 upphörde att vara anstalt. Den omgivande fängelsemuren är borta, men fängelsedirektörens bostad finns ännu kvar i slottsparken, liksom ett tjugotal personalbostäder i närheten. 

Restaurering och återupplivande

Efter att ha förfallit restaurerades slottet 1994-2003 av staten (genom arkitektkontoret Tallius Myhrman) för 36 miljoner kronor. Fasaden har återfått den ljusa nyans som Carl Hårleman valde för att efterlikna fransk sandsten. Fönstren har målats i guldbrun ekefärg. Inga originaltapeter fanns bevarade, varför Statens fastighetsverk låtit tapetsera tolv rum i slottets mittersta del med tidstypiska tapeter med förlagor från närbelägna Drottningholms slott. Vidare är en hiss installerad. Även slottets omgivningar har förbättrats, med exempelvis en borggårdsmur. Man har i restaureringsarbetet inte velat dölja slottets långa tid som fängelse utan har tvärtom rekonstruerat ett par fängelseceller i ett rum. 

I media

Ett avsnitt av TV-serien Hemliga svenska rum berättade om slottets historia som anstalt. Serien Det okända har även sänt ett avsnitt från slottet.

Storkyrkan

Under andra hälften av 1200-talet lät Birger Jarl uppföra en kyrka i gamla stan. Kyrkan finns omnämnd första gången i ett dokument från år 1279. Efter bränder uppfördes en större kyrka på samma plats år 1306. Under århundraderna har kyrkan byggds om och byggds till. Sin nuvarande utformning fick kyrkan på 1700-talet. Även på 1900-talet har det gjords ändringar i kyrkan. År 1908 togs putsen bort på pelarna i Kyrkan.

Lunds domkyrka kom till på 1100-talet efter att Lund hade blivit säte för Nordens ärkebiskop. Kyrkan byggdes av sandsten i romansk stil av stenhuggare från Rhen och Italien. Lunds domkyrka anses vara Nordens främsta efterföljare till kejsardomen i Speyer.

Det är svårt att datera domkyrkans egentliga grundläggande. I Knut den heliges gåvobrev, daterat till 21 maj 1085, talas om en domkyrka byggd under 1080-talet. Mycket tyder dock på att detta inte rör sig om samma domkyrka och att den nuvarande domkyrkan började byggas under tidigt 1100-tal när Lund blivit säte för ärkebiskopen. 

Kryptans högaltare invigdes 1123. 1 september 1145 invigdes domkyrkans högaltare och hela kyrkan, helgad åt Sankt Laurentius, kunde tas i bruk.

1234 härjade en mycket omfattande brand i kyrkan. När kyrkan byggdes upp igen tillkom en ny lektoriemur, nya valv och nya fasad i väst. Under samma århundrade införskaffas två bronsstoder som idag finns i mittskeppet.

Viktigare inventarier som tillkom under de kommande 1300-talet är officiantsstolen, korstolarna och altarskåpet (1398). Det astronomiska uret kom till ungefär år 1424. 

1510-1527 restaureras kyrkan av Adam van Düren. Tillbyggnader som märks från denna tid är bland annat den norra korsflygeln, strävpelare med spännbågar, påbyggnad av tornen och ett brunnskar i kryptan.

1592 uppförs predikstolen.

Lunds universitet invigdes den 28 januari 1668 i domkyrkan.

1759-1778 utfördes stora restaureringsarbeten på domkyrkan. Omfattande yttre fasadpartier fick ny sandstensbeklädnad.

1782 var absiden så förfallen att den hotade att störta ner. Planer väcktes då att helt riva absidrundeln och ersätta kyrkan med en rak korvägg i öster. Kung Gustav III beordrade emellertid absidens återställande vilket utfördes efter mycket omfattande nedtagnings- och ommurningsarbeten vilka fortgick under 1780-talet. När kungen 1785 besökte kyrkan fann han dessutom kryptan i svårt förfall och beordrade att också denna skulle iordningställas.

1812 revs S:t Dionysii kapell strax väster om koret och Peder Lykkes kapell norr om det tidigare nämnda kapellet. Det förstnämnda kapellet stod färdigt på 1330-talet medan det senare stod klart så sent som 1425.

1833 påbörjades genomgripande förändringsarbeten av domkyrkan, vilka under ledning av Carl Georg Brunius skulle komma att pågå under många decennier. Fram till 1836 koncentrerade man sig i huvudsak på förändring av interiörerna. Orgeln från 1626 borttogs, altaret från 1577 nedtogs och de medeltida korstolarna flyttades. En bred stentrappa mellan långhuset och koret uppfördes. Åtskilliga innermurar i tvärskeppet och koret försågs med ny sandstensbeklädnad. Gravstenar upptogs och släta kalkstensgolv inlades istället.

1845-1846 genomgick kryptan en omfattande restaurering. Med ett speciellt uppfunnet hävverktyg lyckades man korrigera de svåra sättningarna i väggar och valv. Successivt nedtogs samtliga pelare, grunderna förbättrades och pelarna återinsattes.

Vid den fortsatta ombyggnaden av domkyrkan fick Carl Georg Brunius förnyat förtroende som byggnadsledare. Han efterträddes senare av Helgo Zettervall. De viktigaste förändringarna som dessa två nu genomförde var en mycket omfattande förnyelse av hela västpartiet. De medeltida tornen revs och ersattes av nya med spetsigare torn. Avsikten med restaureringen var att domkyrkan skulle få en mer konsekvent, idealiserad, romansk stil. Man fäste liten eller ingen uppmärksamhet till kyrkobyggnadens tidigare historia. 

Domkyrkans torn, ibland kallade "Lunna pågar", är 55 meter höga. De tillkom vid Helgo Zettervalls omfattande restaurering, då man helt nedrev de medeltida tornen. Tornen, med sina pyramidformade tak, utgör ett kännemärke i Lunds stadssiluett och är tydligt synliga från slätten vida kring. Den äldsta kyrkklockan göts 1513. Tornen är inte öppna för allmänheten.

 

Historik

Vid mitten av 1000-talet byggdes den första träkyrkan i samband med att Växjö och Värend kristnades. Därefter har kyrkan många gånger, under sin långa historia skiftat gestalt. En stenkyrka ersatte träkyrkan på 1100-talet. 1276 brann den ned. På 1400-talet byggdes kyrkan ut till en stor hallkyrka med två torn. 1570 och 1611 satte danskarna kyrkan i brand. 1740 träffades kyrkan av blixten och brann ned.

 

Vid mitten av 1800-talet förvandlade Brunius kyrkans utseende totalt och försåg den med trappstensformade gavlar och torn. 1957-60 återställde von Schmalensee kyrkans medeltida utseende. Dess interiör fick en 50-talsprägel.1995 genomfördes den senaste restaureringen under Mats Edströms överinseende. Kyrkan blev då ommålad både exteriört och interiört. Kyrkan återfick också kyrkbänkar formade som i 1700-talskyrkan.Ny belysning samt ett antal konstverk kom också till, bl.a. en ny dopfunt (dopkälla) och en ljusbärare i form av ett träd.

Kalmar Slott är beläget vid Slottsfjärden, där det medeltida Kalmars hamn låg. Det har spelat en avgörande roll i Sveriges historia alltsedan slottet började uppföras vid 1100-talets slut. Under Knut Erikssons tid, byggdes en kastal, ett runt befästningstorn. Magnus Ladulås lät på 1280-talet bygga en försvarsborg runt kastalen, som då blivit slottets kärntorn. – Kalmar slott ansågs tillsammans med Tre kronor, Viborgs slott och Älvsborgs fästning vara ett av Sveriges fyra viktigaste fästen, som höll upp landet. 

Borgens tillkomst [redigera]

Någon gång på 1100-talet byggdes en befästning som var förlagan till Kalmar slott. Denna bestod av en kärna med en omkringliggande ringmur. Denna stod ej på den plats där slottet idag är beläget, utan i närheten på fastlandet. Redan i slutet av 1100-talet började dock det nuvarande slottet byggas på en halvö utanför stadens hamn. Enligt den tidens normala sätt att bygga fästningar bestod borgen av torn med mellanliggande murar. Med tiden byggdes hus innanför murarna som sedan kom att bilda slottet.

I centrum för Kalmarunionen [redigera]

1397 stod slottet i centrum för en av de viktigaste politiska händelserna i Nordens historia: bildandet av Kalmarunionen - en union av de nordiska länderna skapad av den mäktiga drottning Margareta.

Ytterligare en kvinna förknippas med Kalmar slott. Änkan efter riddaren Måns Johansson (Natt och Dag) till Göksholm, Anna Eriksdotter (Bielke), tog som befälhavare vänligt emot Gustav Vasa när han återvände till Sverige år 1520. Detta stämmer dock inte enligt flera historiker, bland annat Herman Lindqvist. Gustav Vasa lämnade nämligen Kalmar ganska snart och drog vidare i landet i sina försök att starta uppror mot Kristian "Tyrann".

Kyrkan i slottet.

Glansperioden [redigera]

Under renässansen skedde en omfattande om- och utbyggnad av slottet. Förutom den gamla bostadslängan byggdes då nya längor, varvid det gamla kärntornet, som stod i vägen, revs. Tre torn byggdes också om till flyglar, bland annat det så kallade Vattentornet. Övriga torn försågs med huvar i renässansstil. Slottskyrkan tillkom 1589-92 och bönstolarna 1619. Under denna tid utfördes även många andra ombyggnationer, såsom portaler och brunnsbyggnaden på inre borggården. Salarna fick då också sina fantastiska inredningar, och slottets olika delar fogades samman till den fulländade förening av försvarsfästning och sagoslott som Kalmar slott utgör.

Även de fyra rundtornen i halvöns hörn, som började byggas redan av Gustav Vasa, fullbordades under början av 1600-talet. Slottets bestyckning uppgick därefter till 287 kanoner. Under Kalmarkriget 1611-12 förstördes mycket av bestyckningen, men återställdes snart och under andra hälften av 1600-talet kunde slottet fortfarande anses vara en stark befästning.

Förfall och fängelse [redigera]

Vid slutet av 1600-talet upphörde slottet att vara kungaborg och i och med det inleddes en lång tid av förfall för det anrika byggnadsverket som hade belägrats 22 gånger under 394 år, men aldrig tagits genom stormning. 1766 beslutades att slottet skulle rustas upp men vid det laget var tornöverbyggnaderna uppruttna och hade blåst ned, golven var ruttna och murarna hade delvis fallit samman. I och med detta upphörde det forna kungaslottet att vara fästning och blev istället kronobränneri. Delar av slottet användes även som fängelse, bland andra satt radikalpietisten Thomas Leopold fängslad en period mellan 1736-1741. Förhållandena för fångarna var vidriga och föranledde många klagomål, även från dem som besökte slottet och dessutom från själva landshövdingen i länet till Kunglig Majestät. Många fångar fick skörbjugg, de tilldelades inga ordentliga kläder och ingen ved att elda med under vintern.

Återuppbyggnad [redigera]

Under 1850-talet påbörjades upprustningen av Kalmar slott. Oscar I lät år 1850 återställa brunnsöverbyggnaden på borggården och "Erik XIV:s gemak" upprustades. Fångarna flyttades från slottet 1852 och riksdagen beviljade 80 000 kronor till en yttre restaurering av slottet då bland annat tornen fick nya huvar. Även slottets inre blev upprensat och den gamla dekoreringen återställdes. Sedan dess har slottet underhållits och är idag Sveriges bäst bevarade renässansslott.

I vår medeltids strider är det väl bekant som en från urminnes tider befäst borg. Dess läge, medförde att Bergkvara under krigen mellan Sverige och Danmark ofta för belägringar av danska trupper. Under Dackefejden belägrade Nils Dacke slottet år 1542 med 2,500 man. Dåvarande ägaren, riksrådet Ture Arvidsson Trolle, lyckades försvara sig, och till honom tog Gustav Stenbock, som av kungen utsänts att mota Dacke, sin tillflykt. Dacke, som "nog visste vad han ville göra, om han blev av med Stenbock och hans folk", ingick vapenvila med Stenbock, och båda drog sig från Bergkvara. Stenbock hade knappt lämnat Bergkvara, förrän Dacke bröt den ingångna överenskommelsen, återvände, skövlade och brände slottet, vars ruiner ännu kvarstå och visa en längd av 22 meter, en bredd av 15 meter och en höjd av omkring 24 meter.

Från Ture Trolle övergick Bergkvara till hans måg, Lars Siggesson Sparre. Dennes son, Johan Larsson Sparre, av kung Sigismund förordnad till ståthållare på Kalmar slott, blev efter dettas intagande halshuggen av hertig Karl år 1599, och hans egendom indrogs till kronan, varefter hertigen gav Bergkvara till sin naturlige son, Carl Carlsson Gyllenhielm, till vars friherreskap det gjordes år 1615 av Gustav II Adolf. Sin egenskap av friherreskap bibehöll det likväl ej länge, ty Sparres änka återfick en del av den efter hennes man indragna egendomen, däribland själva Bergkvara med närmast underlydande, som efter hennes död tillföll hennes mans brorson, riksrådet Lars Eriksson Sparre, vilken år 1649 fick bekräftelse på den borgrätt, som sedan århundraden funnits på Bergkvara, men upphävdes år 1692. Godset gick därefter i arv till Svante Larsson Sparre och till dennes dotter Beata Märta Sparre. När Beata Märta Sparres gifte med sedermera riksrådet greve Claes Bonde av Sävstaholm övergick Bergkvara till denne, vars änka år 1732 sålde egendomen till översten, friherre Carl von Otter.

Genom gifte med dennes sondotter Katarina övergick Bergkvara år 1784 till släkten Posse, inom vilken egendomen sedan förblivit. Bergkvara, under vilket före indragningen till kronan, efter Johan Sparres död, hörde en mängd hemman inte bara i Småland, utan även i Västergötland och Östergötland.

Vid egendomen har även funnits sågar, kvarn, manufakturverk, glasbruk, mejeri, stärkelsefabrik m.m. Statens mejeriskola var förlagd dit 1858-80.

Bergkvara besöktes 1749 av Carl von Linné, som har beskrivit besöket i sin "Skånska resa".

Kronoberg tillhörde under medeltiden Växjö stifts biskopar. De tillbringade mycket av sin tid på slottet. Kronobergs slott drogs in till kronan av Gustav Vasa vid reformationen. På en holme nära stranden i Helgasjön började biskop Lars Michelson uppföra ett stenhus 1444. Danskarna förstörde det under kriget år 1469. Det byggdes åter upp efter freden 1472. År 1542 erövrades slottet av Nils Dacke, och återtogs först efter Dackefejdens slut året därpå. Slottet befästes sen av Gustav Vasa, särskilt 1547, och blev en stödjepunkt i denna del av Småland. 

1569 bestämde Johan III att Kronoberg skulle befästas ytterligare, men det blev aldrig gjort. Följden blev att slottet 1570 intogs av danskarna och brändes. Senare förstärktes Kronoberg 1576-1580 och även av hertig Karl från 1596. Ändå erövrades det med lätthet av danskarna under Breide Rantzau i slutet av januari 1612, varefter det brändes ned på nytt.

Först 1616 började återuppbyggnaden, och ännu under Karl XI:s tid var Kronoberg i någorlunda bra skick. Därefter har det förfallit och är nu en fyrkantig ruin med torn i hörnen.

Sedan inlandsisen drog sig tillbaka befolkades den skandinaviska halvön av söderifrån kommande samlare och jägare i olika generationer. Landet var splittrat i flera olika maktcentra, främst baserade i Svealand samt östra och västra Götaland. Den första kända gränsdragningen med ett annat land (Danmark) ägde rum på 1000-talet. Det var Emund den gamle som under sin regeringstid (1050-60) gjorde denna gränsdragning med den danske kungen. Kungamakten stärkte sitt grepp under 1300-talet. Övre Norrlands kustland koloniseras och försvenskas, även om det norra inlandet fortsätter att huvudsakligen ha samisk befolkning till 1800-talet. Norden förenades i Kalmarunionen år 1397. Av flera anledningar splittrades denna och efter ett inbördeskrig kunde Gustav Vasa år 1523 ta makten över Sverige. Den första riksdagen brukar säges vara Arboga riksmöte år 1435, även om kungarna redan tidigare samlat råd av representanter från rikets mäktiga. Riksdagens funktion och makt har senare varierat avsevärt; under lång tid var den en ståndsriksdag. Fram till 1680 delades den utövande makten mellan kungen och ett adelsråd, vilket ledde till mäktigare adelsmän. I samband med reduktionen infördes 1680 enväldigt monarki. Under 1600-talet kunde Sverige genom sin krigsvana armé bli en europeisk stormakt. Under det följande århundradet saknades resurser att behålla alla besittningar. Till följd av Napoleonkrigen förlorades 1809 den östra rikshalvan av Sverige, som i huvudsak motsvarade dagens Finland, till Ryssland.

Som en reaktion på nederlaget i det stora nordiska kriget började frihetstiden år 1719, vilket ledde till skapandet av konstitutionell monarki, enligt olika konstitutioner 1772, 1789 och 1809, där den sista införde flera medborgerliga rättigheter. Under Gustaf III:s regering stärktes dock kungamakten temporärt. Under Napoleonkrigen erövrade Svenskarna Kiel efter de gjort ett anfall från Svenska Pommern. 1814 så anfaller Svenskarna Norge och tvingar Danmark att ge Norge till Sverige i utbyte mot de svenska besittningarna i Tyskland. Sverige har inte varit i krig efter detta.

Industrialiseringen under 1800-talet kom sent till Sverige jämfört med Storbritannien, men mycket tidigt jämfört med världen som helhet. Byggandet av järnvägar från 1860-talet var av stor betydelse. Företag inom elektronik och kemi som L.M. Ericsson och Nitroglycerin Aktiebolaget fick en internationellt betydelsefull ställning mot seklets slut. Under första världskriget var Sverige neutralt.

Det medborgerliga politiska inflytandet förstärktes gradvis under 1800-talet. En första rösträttsreform beslöts år 1909, vilket införde rösträtt för alla män, med graderad rösträtt, och ett proportionellt valsystem. År 1919 fattades riksdagsbeslut om allmän och lika rösträtt i Sverige, sedan kung Gustaf V accepterat att utnämna Sveriges regering utifrån riksdagens flertal år 1917. Lika rösträtt tillämpades första gången i andrakammarvalet 1921, som ledde till en socialdemokratisk regering under Hjalmar Branting. Under 1920-talet växlade regeringsmakten, men vid valet 1932 kom socialdemokraterna i regeringsställning och förutom sommaren 1936 förblev partiet vid makten fram till 1976. Under andra världskrigets samlingsregering och 1950-talets koalitionsregering med nuvarande centerpartiet delades dock regeringsmakten med andra partier.

Även under andra världskriget hoppades de nordiska länderna kunna vara neutrala, men denna förhoppning gick i kras genom Sovjetunionens anfall på Finland och Nazitysklands anfall på Danmark och Norge, vilket tvingade Sverige att föra en pragmatisk politik mot omvärlden. Efter krigsslutet avvecklades samlingsregeringen och en rent socialdemokratisk regering tillträdde. Under 1950- och 1960-talen genomfördes omfattande reformer inom socialpolitiken och under tidigt 1970-tal genomfördes en omreglering av arbetsmarknaden. Den ekonomiska högkonjunkturen under dessa år gjorde att många kunde ta del av en stigande levnadsstandard.

Den svenska säkerhetspolitiken byggde på alliansfriheten i fredstid syftande till neutralitet i händelse av krig. Senare har det dock visat sig att den formella alliansfriheten inte förhindrade ett nära vapentekniskt samarbete med NATO. Statsminister Olof Palme drev dock en offensiv utrikespolitik med kritik mot bland annat Vietnamkriget och apartheid i Sydafrika. År 1971 ersattes dessutom den tidigare tvåkammarriksdagen med en enkammarriksdag. År 1974 kom en omfattande grundlagsreform. Under 1970-talet försämrades ekonomin och energifrågan blev aktuell. Kritiken mot kärnkraften ledde till att riksdagen beslutade att inga fler kärnkraftverk skulle byggas.

Berlinmurens fall 1989, Sovjetunionens fall 1991 och det kalla krigets slut ledde till en omprövning av den tidigare majoritetsuppfattning att den svenska alliansfriheten förhindrande ett närmare svenskt deltagande i den europeiska integrationsprocessen. Sveriges regering ansökte därför om medlemskap för Sverige i Europeiska unionen (EU), efter att ha varit med i EFTA sedan organisationen bildades 1960. Efter förhandlingar blev Sverige medlem 1995, efter en knapp majoritet i folkomröstning.

Namnet Sverige kommer ursprungligen från namnet "Svea Rike".

mest demokratiska land enligt flera internationella studier.

Carl XVI Gustaf, Carl Gustaf Folke Hubertus, född 30 april 1946 på Haga slott i Solna, Stockholms län, är Sveriges konung och landets statschef sedan 15 september 1973. Han efterträdde då sin farfar Gustaf VI Adolf och är den sjunde regenten av huset Bernadotte på Sveriges tron samt den sjuttiofjärde i ordningen. Carl XVI Gustaf är son till prins Gustaf Adolf och Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha.

Carl XVI Gustaf gifte sig den 19 juni 1976 med Silvia Sommerlath, som därigenom blev drottning av Sverige. De är bosatta på Drottningholms slott, och har tillsammans barnen kronprinsessan Victoria, prins Carl Philip och prinsessan Madeleine.

Gustaf VI Adolf, Oscar Fredrik Wilhelm Olaf Gustaf Adolf, född 11 november 1882 i Stockholm, död 15 september 1973 i Helsingborg, var Sveriges konung från 29 oktober 1950, då hans far kung Gustaf V gick bort.

Gustaf VI Adolf var son till Gustaf V och drottning Victoria av Baden samt farfar till Carl XVI Gustaf. Han gifte sig 1905 med prinsessan Margaret av Connaught (född 15 jan 1882, död 1 maj 1920) samt 1923 med lady Louise Mountbatten (född 13 juli 1889, död 7 mars 1965).

Gustaf VI Adolf var prins av Sverige och Norge 1882–1905, prins av Sverige 1905–1907, Sveriges kronprins 1907–1950 samt Sveriges kung 1950–1973. Före trontillträdet 1950 var han hertig av Skåne.

Gustaf VI Adolf var den siste med konungabeteckningen Sveriges, Götes och Vendes konung. Hovet bedömde att de två senare titlarna hade spelat ut sin roll då Carl XVI Gustaf tillträdde.

Kung Gustaf VI Adolf blev med åren en mycket folkkär kung och fick, som sin pappa Gustaf V, även han ett smeknamn i folkmun. Pappan kallades allmänt för "V-Gurra" efter sitt ordningstal och därmed blev det "Gurra V-pinne" för Gustav VI Adolf^{[källa behövs]}.

Gustav III, född 24 januari 1746, död 29 mars 1792, var Sveriges konung 1771-1792. Han var son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika av Preussen, bror till Karl XIII och kusin med Katarina II av Ryssland. Av alla experter har Gustav, som skrev sig Gustaf, ansetts vara en av de mest begåvade, aktiva och kontroversiella kungarna i den svenska historien och han har skildrats på mycket varierande sätt efter olika historikers synvinklar. Död skjuten

Karl XII, född den 17 juni 1682, död den 30 november (11 december n.s.) 1718, var kung av Sverige från 1697 till sin död. Han är tillsammans med Gustav II Adolf Sveriges mest kände "krigarkung". Han var son till Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä., bror till Ulrika Eleonora d.y. och kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp (se vidare Karl XII:s antavla).

Karl X Gustav, född 8 november 1622, död 13 februari 1660, var kung av Sverige från 1654, son till pfalzgreven Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken och prinsessan Katarina av Sverige (dotter till Karl IX). Han gifte sig 24 oktober 1654 med Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp.

Karl X Gustav blev inte långvarig på den svenska tronen, men hann ändå med en del, då han tillbringade större delen av sin regeringstid som ledare av den svenska armén i Polen, Tyskland och Danmark. Armén var mycket framgångsrik och tåget över Stora Bält som ledde till freden i Roskilde är en av Sveriges största krigsframgångar någonsin.

Han dog den 13 februari år 1660 i Göteborg i sitt kungshus, numera Landshövdingeresidenset i Göteborg, vilket är Göteborgs äldsta boningshus (stod färdigt i januari 1651).

Kristina, född 7 eller 8 december^[1] (gs) 1626, död 9 april (gs) 1689, var regerande drottning av Sverige från 1632 till 1654. Hon var dotter till Gustav II Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg

Gustav II Adolf eller Gustav Adolf den store (äldre stavning: Gustaf II Adolph, latin: Gustavus Adolphus), född 9 december 1594, död (stupad) i Lützen 6 november 1632 g.s., 16 november 1632 n.s., var Sveriges regent 1611–32. Han anses vara en av världshistoriens främsta fältherrar.^[1] Han var son till Karl IX och Kristina av Holstein-Gottorp, gift i november 1620 med Maria Eleonora av Brandenburg och far till drottning Kristina.

Växjö har vuxit fram ur marknadsplatsen i det gamla "smålandet" Värend vid sjön där vägarna strålade samman (vägsjö). Enligt Sigfridslegenden kom den engelske missionären Sigfrid som den förste kristne budbäraren till Sverige och byggde den allra första biskopskyrkan i Sverige i Växjö. Denna legend bidrog till att Växjö år 1170 blev biskopssäte och att staden drog till sig stora pilgrimsskaror. Staden fick sina stadsrättigheter 13 februari 1342 av konung Magnus Eriksson. Redan på 1000-talet vet man att en "stad" fanns på platsen. Stad i denna betydelsen var dock förmodligen inte stad enligt senare tids juridiska och administrativa betydelse utan betydde förmodligen bara att det var en plats där det bodde folk. "Stad" betyder plats (jämför danska sted och ord som stadfästa, eldstad m.m.). Medeltidens Växjö var i likhet med de flesta svenska städerna vid den här tiden troligtvis ingen särskilt stor stad, utan mer en samling handfull gårdar vilka låg i ett lättförsvarat läge omgivet av höjder som Östrabo och Staglabacken. Befolkningen som bodde där året om var troligtvis inte fler än något hundratal, undantaget på vintern vid Seffresmäss (Sigfridsmarknaden) då sjöarna frös till så att bönderna kunde åka in med sina varor och göra affärer.

Under 1400-talet byggdes Kronobergs slott strax utanför staden som en befästning åt biskopen i Växjö stift. Genom stadens läge vid handelslederna och insjöarna som skapade en riklig frakt på Helgasjön samt gränsläget, fick Kronobergs slott en viktig försvarsfunktion för att försvara staden från norr. Slottet gav senare namn åt Kronobergs län, som Växjö alltsedan länet instiftades varit residensstad för. Sydväst om staden byggdes Bergkvara slott som då var ett försvarsfort riktade mot anfallsstyrkor från Danmark.

På grund av sitt utsatta läge vid den gamla gränsen till Danmark har Växjö ofta blivit utsatt för härjningar, bl.a. 1276, 1570 och 1612. Men läget har också givit staden en viktig roll när det gäller gränshandeln. Staden har brunnit upprepade gånger, 1799, 1838 och 1843. Stadsplanen är av 1600-talets rutnätssnitt. Efter den senaste branden 1843 växte en av Nordens mest helgjutna stadsmiljöer i empirestil fram, som dock till större delen utplånades under 1960- och 1970-talens rivningar.

Staden förblev länge en ganska liten stad under den inledande industrialismen på 1800-talet och stadsgränserna höll sig inom rutnätsplanen. Staden blev 1865 anknutet till järnvägen mot Alvesta, men drabbades hårt av det sena 1800-talets nödår som satte fart på utvandringen. Medan Jönköping växte fram som en ledande industristad där folkrörelserna kom att få stor betydelse, ansågs Växjö under en riksdagsdebatt på 1890-talet andligt vara en del av "det mörkaste Småland".

Det var under senare 1900-talet som Växjös utveckling skulle ta fart. År 1967 beslöts det att Växjö skulle bli en filialort till Lunds universitet. Utvecklingen mot en fullskalig universitetsort tog fart och år 1999 blev Växjö universitet invigt.

Falu koppargruva var tidigare Sveriges största koppargruva. Gruvan som är äldre än det svenska riket började bearbetas mot vikingatidens slut medan folket i dessa trakter ännu var hedningar. När gruvan för första gången träder fram i skrivna dokument mot slutet av 1200-talet hade den redan blivit ett riksintresse. Arbetet bedrevs i ett slags bolag där andelar i gruvan kunde köpas och säljas. De första kända privilegierna fick kopparberget av kung Magnus Eriksson år 1347 och koppargruvan bidrog under medeltiden till mer än hälften av Europas kopparproduktion.^[1] Gruvan kallades under medeltiden för Tiskasjöberg.^[2]

Vid en ceremoni 8 december 1992 sköts den sista salvan i gruvan. Dåvarande ordföranden i Stora Kopparbergs Bergslags AB, Peter Wallenberg tryckte på utlösningsknappen och därmed upphörde malmbrytningen i gruvan där bergsmännens gruvdrängar med kil, knoster och brytstänger under århundraden skattade berget på dess rikedomar.

Förutom koppar har i gruvan även brutits sulfidmalmer, zink, bly, vismut, silver och guld.

Den intensiva brytningen och planlösa drivningen av orter resulterade i det stora raset på midsommardagen år 1687. En stor del av gruvan rasade ihop under gruvans tre mindre dagbrott bildade den jättelika Stora Stöten, som är 1,5 kilometer i omkrets och 95 meter djupt. Mirakulöst nog omkom ingen i raset eftersom midsommardagen var en av de få dagar på året som alla gruvarbetare hade ledigt.

I början av 1700-talet utrustades gruvan med maskiner som tillverkades av Christopher Polhem.^[1]

Sedan år 1970, då gruvan öppnades för allmänheten, har över en miljon besökare tagit hissen ner i gruvan, 55 meter under jord. Den del av gruvan som visas har bearbetats från medeltiden och in på 1800-talet. Man räknar med att gruvan består av mer än 4000 schakt, orter och arbetsrum, där vart och ett fått sitt eget namn. Julklappen är namnet på ett av arbetsrummen där gruvväggen blivit gästbok för kungliga besökare. I dag är gruvans enda industriella produkt pigment för framställning av Falu rödfärg.

Lokalt har Falu koppargruva även smeknamnet Gamla Mormor.^[3]

Den 7 maj 1697 utbröt en stor slottsbrand som totalförstörde större delen av det gamla slottet. Nikodemus Tessin d.y. fick uppdraget att bygga ett nytt slott, kallat Stockholms slott.



Den nuvarande slottsbyggnaden är ritad av Nicodemus Tessin d.y. och uppfördes på platsen efter att den medeltida slottsanläggningen förstörts i en häftig brand den 7 maj 1697. På grund av Karl XII:s dyra krig avstannade byggnadsarbetena, och slottet kunde inte tas i bruk förrän 1754, då kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika flyttade in. Då Tessin avled 1728 färdigställdes slottet under ledning av Carl Hårleman. Mycket av slottets ursprungliga rokokointeriörer ritades av Hårleman.

Vasa, eller Wasa, är ett svenskt örlogsfartyg som kapsejsade och sjönk utanför Beckholmen i inloppet till Stockholm på sin jungfruresa den 10 augusti 1628. Skeppet bärgades den 24 april 1961 och är sedan 1990 inhyst i Vasamuseet på Djurgården i Stockholm. Det samtida namnet på skeppet var Vasen efter den vase som finns i Vasaättens släktvapen. Vasa föll i stort sett i glömska efter några tidiga misslyckade försök att bärga henne. Hon lokaliserades åter 1956, av Anders Franzén, och bärgades fem år senare i stort sett intakt. Hon hystes i en tillfällig byggnad som kallades Wasavarvet till 1988 då hon bogserades till det nya Vasamuseet. Vasa är unikt välbevarad och är det enda 1600-talsskeppet i världen som bärgats i så gott skick. Vasa har blivit en av Sveriges populäraste turistattraktioner och har hittills lockat över 25 miljoner besökare.

Den exakta orsaken till att Vasa förliste är inte helt klarlagd, men det är fastlagt att hon var alldeles för rank för att kunna segla stabilt vid hårdare vind. Skeppet utrustades bland annat med ett extra batteridäck utan hänsyn till stabilitet. Trots att hon inte klarade ett stabilitetstest när hon låg vid kaj lät man henne segla på grund av Konung Gustaf II Adolfs påtryckningar för att se henne sättas in i sjöstriderna som rasade under trettioåriga kriget. Förhör hölls efter förlisningen, men eftersom kungen själv godkänt alla mått dömdes ingen för katastrofen.

Inuti skeppet och runt förlisningsplatsen har tusentals föremål och kvarlevor av 16 människor återfunnits. Bland föremålen finns kläder, vapen, kanoner, verktyg, mynt, mat och dryck och sex av Vasas tio segel. Föremålen och skeppet har varit ovärderliga för detaljerad kunskap om vardagsliv, sjöstrid och skeppsbyggnadsteknik under tidigt 1600-tal. När Vasa byggdes skulle hon representera Sveriges militära och politiska makt och Gustav II Adolfs auktoritet som krigarkung. Stora kostnader lades ner på att dekorera och utrusta skeppet. Hon var ett av de största och tyngst bestyckade krigsfartygen i världen när hon byggdes och var utsmyckad med hundratals skulpturer i bjärta och levande färger.

Vid middagstid den 1 juni 1676 kantrade, exploderade och sjönk regalskeppet Kronan under en drabbning mellan den svenska och den förenade dansk-holländska flottan. Skeppet kantrade i den hårda sydvästvinden när man skulle vända mot fienden, sannolikt beroende på att man minskat för lite på seglen. Drabbningen skedde 6 km utanför byn Hulterstad på sydöstra Öland. Kronans undergång är en av de största fartygskatastroferna i svensk historia. Av den 850 man starka besättningen överlevde endast ett fyrtiotal.

Borgen och slottet Tre Kronor var en försvarsanläggning och kungligt residens uppfört av Birger jarl på Stadsholmen i Stockholm vid 1200-talets mitt. Byggnaderna förstördes i Slottsbranden 1697, och på platsen uppfördes det nuvarande Stockholms slott.