Växjö
Växjö har vuxit fram ur marknadsplatsen i det gamla "smålandet" Värend vid sjön där vägarna strålade samman (vägsjö). Enligt Sigfridslegenden kom den engelske missionären Sigfrid som den förste kristne budbäraren till Sverige och byggde den allra första biskopskyrkan i Sverige i Växjö. Denna legend bidrog till att Växjö år 1170 blev biskopssäte och att staden drog till sig stora pilgrimsskaror. Staden fick sina stadsrättigheter 13 februari 1342 av konung Magnus Eriksson. Redan på 1000-talet vet man att en "stad" fanns på platsen. Stad i denna betydelsen var dock förmodligen inte stad enligt senare tids juridiska och administrativa betydelse utan betydde förmodligen bara att det var en plats där det bodde folk. "Stad" betyder plats (jämför danska sted och ord som stadfästa, eldstad m.m.). Medeltidens Växjö var i likhet med de flesta svenska städerna vid den här tiden troligtvis ingen särskilt stor stad, utan mer en samling handfull gårdar vilka låg i ett lättförsvarat läge omgivet av höjder som Östrabo och Staglabacken. Befolkningen som bodde där året om var troligtvis inte fler än något hundratal, undantaget på vintern vid Seffresmäss (Sigfridsmarknaden) då sjöarna frös till så att bönderna kunde åka in med sina varor och göra affärer.
Under 1400-talet byggdes Kronobergs slott strax utanför staden som en befästning åt biskopen i Växjö stift. Genom stadens läge vid handelslederna och insjöarna som skapade en riklig frakt på Helgasjön samt gränsläget, fick Kronobergs slott en viktig försvarsfunktion för att försvara staden från norr. Slottet gav senare namn åt Kronobergs län, som Växjö alltsedan länet instiftades varit residensstad för. Sydväst om staden byggdes Bergkvara slott som då var ett försvarsfort riktade mot anfallsstyrkor från Danmark.
På grund av sitt utsatta läge vid den gamla gränsen till Danmark har Växjö ofta blivit utsatt för härjningar, bl.a. 1276, 1570 och 1612. Men läget har också givit staden en viktig roll när det gäller gränshandeln. Staden har brunnit upprepade gånger, 1799, 1838 och 1843. Stadsplanen är av 1600-talets rutnätssnitt. Efter den senaste branden 1843 växte en av Nordens mest helgjutna stadsmiljöer i empirestil fram, som dock till större delen utplånades under 1960- och 1970-talens rivningar.
Staden förblev länge en ganska liten stad under den inledande industrialismen på 1800-talet och stadsgränserna höll sig inom rutnätsplanen. Staden blev 1865 anknutet till järnvägen mot Alvesta, men drabbades hårt av det sena 1800-talets nödår som satte fart på utvandringen. Medan Jönköping växte fram som en ledande industristad där folkrörelserna kom att få stor betydelse, ansågs Växjö under en riksdagsdebatt på 1890-talet andligt vara en del av "det mörkaste Småland".
Det var under senare 1900-talet som Växjös utveckling skulle ta fart. År 1967 beslöts det att Växjö skulle bli en filialort till Lunds universitet. Utvecklingen mot en fullskalig universitetsort tog fart och år 1999 blev Växjö universitet invigt. 
