Historia

Ingen vet hur långt tillbaka Visbys historia går. Namnformen anger att ursprunget ska sökas i hednisk tid. På platsen har funnits en samlingsplats/handelsplats, vilken senare utvecklats till den rika medeltidsstaden Visby. Strax efter 1151 uppfördes den äldsta kända byggnaden i Visby, Kruttornet, vid den gamla hamnen. Årtalet har kunnat anges efter så kallade årsringsdateringar av en träbjälke i tornets tredje våning. Enligt arkeologiska resultat verkar det så kallade Rolandstorget i staden ha lagts ut cirka 1200.

Först 1203 omtalas Visby för första gången i bevarat skriftligt källmaterial. Det är Henrik av Lettland som i sin krönika nämner "Wysby" i samband med att pilgrimer på resa till Livland kom dit. 

Redan på 1200-talet var Visby ett viktigt säte för Hansan. Stadens befolkning var då till hälften tysk och starka motsättningar rådde mellan stad och land; därför är ringmuren betydligt tjockare mot land än mot havssidan. Den 27 juli 1225 invigdes S:t Mariakyrkans kor. Biskop Bengt av Linköping utfärdade då ett privilegiebrev för de tyska "burgenses" i staden. Tyskarna, som stod bakom kyrkobygget, fick patronatsrätt att bilda en församling vid kyrkan. De tyska handelsskepp som ankom till staden skulle ha skyldighet att erlägga "elemosina" till kyrkans byggnadsfond. Vid denna tid omtalas också en stadsskola i Visby.

Som handelsstad hade Visby tidigt stor betydelse för de baltiska länderna. 1229 får det så kallade "Köpmanssällskapet" i Visby ta ställning till det så kallade Smolenskfördraget som slutits mellan staden Riga och fursten i Smolensk. Man ville att fördraget även skulle innefatta den gotländska kusten. Resultatet blir en Visbyvariant av samma fördrag, accepterat av Visbys invånare och en rad tyska städer.

Runt 1233 bildar tiggarmunkar ur Franciskanorden det dåtida Sveriges första kloster i Visby. Den äldsta stenhusbebyggelsen med sina karakteristiska trappgavelhus uppfördes utmed Strandgatan. 1254 står enligt dendrodatering det så kallade "Liljehornska huset" på Strandgatan färdigbyggt. Byggnaden är med sina sju våningar det högsta medeltidshuset i det nuvarande Visby. En annan fortfarande existerande medeltida byggnad vid gatan är det "Gamla apoteket". Husets bottenvåning är närmast oförändrad sedan medeltiden. Två bjälkar i taket har dendrodaterats till 1277.

1280 slöts ett fördrag på tio år mellan det tyska borgerskapet i Visby och dess "speciella vänner", det vill säga borgarna och köpmännen i Lübeck. Fem år senare mötte på Kalmar slott Magnus Ladulås representanter för kung Erik Magnusson av Norge och tjugotre hansastäder. Kungen slöt då en överenskommelse om att Gotland ska tillhöra Sverige. 

Stridigheter bröt 1288 ut mellan öns allmoge, ledd av Petrus Harding i Vall, och Visbys starkt tyskdominerade borgerskap. Ett stort slag utkämpades vid Roma kloster några mil utanför Visby där borgarna segrade. Kung Magnus stämde de två parterna till förhandlingar i Nyköping. Borgarna i Visby fälldes här till 2.000 marks böter för att man utan kungens tillstånd fört krig och dessutom låtit uppföra en mur runt staden. Kungen godkände dock uppförandet av muren. Detta är det äldsta omnämnandet av Visby ringmur.

1361 erövrades Gotland av den danske kungen Valdemar Atterdag. Enligt en legend skall denna erövring ha följts av brandskattningen av Visby, men historiska fakta är osäkra. Vid den avgörande drabbningen på Korsbetningen, öster om muren, mellan danskar och gutniska bönder, ställde sig staden neutral.

Danskarnas erövring av ön hade inte några omedelbara konsekvenser för Visby. Men handeln hade dock redan börjat ta andra vägar, framför allt över Lübeck i Tyskland. Konjunkturen hade planat ut och började mot 1300-talets slut gå nedåt. ^[2]

Under kriget mellan Albrekt av Mecklenburg och drottning Margareta hade sjörövare, kända under namnet vitaliebröderna, etablerat sig på Gotland. Dessas framfart drabbade Visbys borgare hårt och då dessa hade nära band till Tyska orden såg sig högmästaren Konrad von Jungingen nödsakad att ingripa. I mars 1398 landsteg således en ordensarmé bestående av 4000 man på ön. Öns befälhavare Sven Sture drog sig tillbaka till Visby, men misslyckades med att mobilisera borgarna mot orden, varvid det stod klart att han inte skulle kunna segra. Förhandlingarna mellan de bägge parterna påbörjades därför snart och den 5 april överlämnades Gotland till orden. Sven Sture lovades fritt avtåg och lämnade ön tillsammans med sina soldater, vilket även större delen av ordensarmén gjorde, endast 200 man lämnades kvar för att övervaka ön. 
 

Drottning Margareta krävde snart att ön skulle överlämnas till Kalmarunionen samtidigt som högmästaren krävde att orden skulle ersättas för de kostnader den tvingats stå för genom sin kontroll av ön. Förhandlingarna drog ut på tiden och drottning Margaretas tålamod tröt, varvid hon ställde som ultimatum att ett avtal skulle ha ingåtts innan 11 november 1403, annars skulle hon återta ön med vapenmakt. Således kom danska styrkor att landstiga på ön och kunde påbörja en belägring av Visby i januari 1404. Det lilla antalet tyska trupper som fanns i staden fick starkt stöd från stadens borgare och kunde därför åsamka unionsstyrkorna stora förluster under stormningsförsöket den 25 februari. De återstående unionsstyrkorna kom därefter att ställas mot den ordensarmé som anlände efterföljande månad. Då unionsstyrkorna uppfört skansar kring staden kom det att följa ett segdraget belägringskrig innan ett stilleståndsavtal kunde slutas i juli samma år. Unionsstyrkorna lämnade då ön som förblev under ordens kontroll ännu några år innan orden år 1408 avträdde ön till unionen i utbyte mot 9000 engelska nobler.^{[4][död länk]}

1411 kom kung Erik av Pommern för första gången till Gotland. Här påbörjade han nu byggandet av Visborgs slott i de södra delarna av Visby. Staden var enligt kungen tänkt att bli en fast flottbas som skulle behärska hela Östersjön. Kungens planer var nämligen att utöka Kalmarunionen till att gälla alla länder runt Östersjön. Det är troligtvis Visborgs slott som omtalas i en krönika, skriven vid denna tid av en franciskanermunk. I denna står att en befästning detta år uppförs i Visby. En delvis bevarad bjälke i muren till detta slott har enligt årsringsdatering huggits vintern 1411-1412.

1437 bosatte sig kungen i Visborg efter att ha lämnat Danmark. Han började också bedriva sjöröveri på Östersjön med den stora flotta han samlat på Visbys redd. 1446 anlände unionskungen Kristofer av Bayern med 40 skepp och 2000 soldater till Gotland. Efter en belägring av Visborg ingicks ett vapenstillestånd. Två år senare landsteg den nyblivne svenske kungen Karl Knutsson Bonde på Gotland. Svenskarna intog Visby, men inte borgen, som personligen försvarades av Erik av Pommern. Den nye danske kungen Kristian I sände en stor flotta med krigsfolk till Erik av Pommerns hjälp. Erik undsattes på detta sätt och överlämnade Visborg till Kristian I med löfte om att i gengäld få tre danska slott samt 10 000 gylden årligen. Han bosatte sig sedan i sin födelsestad Rygenwalde – Darłowo – i nuvarande Polen, där han dog 1459. 

Visby övergavs mer och mer, och under 1500-talet störtade stadens bebyggelse till stor del samman^[2]. Enligt traditionen skall lübeckarna 1525 ha bränt stadens alla kyrkor, utom den tyska, Sankta Maria. Om så är fallet gjorde de, sig själva ovetandes, kommande seklers turistnäring en stor tjänst; Visby är idag känt som rosornas och ruinernas stad.

Visby blev åter svensk stad 1645, vid freden i Brömsebro. Sjörövarnästet Wisborgs slott sprängdes 1649. Under andra halvan av 1600-talet började uppröjningen i den illa åtgångna staden. Delar av den förfallna medeltidsbebyggelsen inreddes igen eller byggdes om till lägre och enklare hus. Andra delar jämnades bara med marken; sten från de gamla byggnaderna återanvändes till nya stenbyggnader under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet.^[2]

Efter medeltiden

I april 1808, under Finska kriget, annekterades Visby och övriga Gotland av Ryssland "för evig tid", men det slutade en månad senare då ön undsattes av en svensk flottstyrka under amiral Olof Rudolf Cederström och återgick till Sverige. Den avsatte ryske guvernören Nikolaus Bodisco blev efter krigsslutet i stället kommendant på Sveaborg i Finland.^[5]

Ryssarna kom efter påsk enligt gregorianska kalendern, men före påsk enligt den i Ryssland då ännu gällande julianska kalendern, varför man i Visby det året firade påsk två gånger. Visby domkyrka är därmed den första av Sveriges domkyrkor där man celebrerat rysk-ortodox liturgi.

Visby har liksom hela Gotland besök av många turister idag. I Visby anordnas sedan 1984 den årliga Medeltidsveckan. 1968 hölls den första